Frågan varför

Drog iväg ett gäng SMS med mina nya kontaktuppgifter (under föräldraledigheten) till familj och vänner. För några kom det säkert som en överraskning att vi ska bli föräldrar. Bland annat ringde en gammal vän jag har regelbunden (men gles) kontakt med och frågade hur det kom sig att jag inte sa något när vi sist talades vid tidigare i våras. Sa något om att jag tyckt det var svårt att berätta det på ett vettigt sätt, vilket inte lät som något vettigt svar. Men så är det, även om det hade behövt utvecklas.

För det jag menar är att jag tycker att det är en privat händelse som jag ville bevara privat så länge som möjligt. Det är tillräckligt offentligt att vara gravid redan som det är. ALLA - å då menar jag alla - känner sig tvungna att dela med sig av sina åsikter, sina graviditeter och förlossningar och sina erfarenheter på ett terapeutiskt sätt. Förutom då att jag varken får betalt för att lyssna eller är särskilt intresserad. Sen förväntar sig människor att jag ska göra samma sak. För att berätta sätter så mycket fokus på mig och mitt och är det något jag ogillar är människor som bara pratar om sig själva och sitt eget. Det finns ofta något självbelåtet hos mammor, en känsla som alla andra förväntas dela och vilja ägna timmar åt att diskutera. Jag är livrädd för att bli likadan. Jag vill inte bli likadan. Jag vill inte vara en del av ett kollektiv bara för att jag ska bli mamma!

/Grodmamman