Skrämselskott

De senaste två dagarna har varit riktiga skrämselskott. Har haft en stillhet i magen, inte känt mig gravid. Grodpappans oro har synts i blicken och påverkat även mig. Så imorse när jag gjorde blodtryckskoll (133/89) och vår barnmorska gick förbi passade jag på att fråga… Hon frågade just om jag ”kände mig gravid” och jag svarade sanningsenligt att nej, inte de senaste dagarna. Så hon undrade om vi skulle pröva att lyssna, detta trots att hon egentligen inte hade tid. Tack! Så för första gången hörde jag Grodan – å det var så himla häftigt! Hjärtfrekvensen låg på 146 och fullkomligt dunkade ut i rummet. Ibland hördes ett skrap, ungefär som när man drar en mikrofon på kläderna eller slår den mot något. Hon frågade om jag kände det: ”det är bebisen som sparkar”. Önskar att Grodpappan varit med. Men vilken lättnad det var att Grodan var kvar! Grodpappans lättnad hördes i rösten när jag ringde honom. Vi inser båda hur svårt det hade varit att hantera om Grodan bestämt sig för att lämna oss. Och därmed också insikten att jag faktiskt vill detta, annars skulle jag ju vara mer blasé över skrämselskottet, skulle jag inte? Resten av dagen rev och slet det i magen, kunde inte sitta utan att det gjorde ont. Som om Grodan hämnades: ”jaså, Du tvivlade? Ja men då ska du få”. Eller så var han/hon bara förbannad över allt det kalla och tryckandet.

/Grodmamman