Amning - en jämställdhetsfråga?

Läser en bunt ärvda tidningar, t.ex. Mama, Föräldrar & Barn och Vi föräldrar.
Inser plötsligt hur laddat detta med amning är. Det som borde vara det naturligaste i världen går det politik i.

Missförstå mig rätt nu. Jag tror amning är jättebra, om allt funkar som det ska. Men jag tror inte att barn som inte får amma blir sämre människor eller har fler häsloproblem än andra. Och jag tror inte amning till 2-3-års ålder automatiskt är det bästa alternativet. Själv har jag troligen aldrig ammat, åtminstone inte mer än ett par månader. Och det tycks ju ha gått alldeles utmärkt. Grodpappan tycker att en för lång amningsperiod är lätt provocerande. För honom är det en fråga om jämlikhet. Han vill ha lika stor närhet, lika stort ansvar. Och för det måste han ju kunna mata med flaska, med ersättning eller utpumpad bröstmjölk, eller hur?

Jag håller med, avskyr när det pådyvlas saker och ger människor dåligt samvete. Om jag inte kommer att kunna amma, är jag en sämre mamma i så fall? Men det finns nog inte en sanning eller en lösning som är bäst för alla. Alla måste hitta sin egen sanning.