Magen

Det börjar synas nu. Så mycket att mina kollegor gärna tittar på min mage, men inte riktigt vågar säga nå’t. I allafall inte innan de frågat andra först. Några har också förundrats över hur stor magen blivit från en dag till en annan, medan andra sagt att jag knappt behöver några mammakläder eftersom jag knappt har någon mage.

Kom att tänka på en vän som efter sin graviditet rådde sin omgivning att aldrig kommentera storleken på magen. Hon menade att alla gravida är så känsliga, har så stort behov av att vara "normala" att minsta kommentar känns som ett tvivel. Och jag lyssnade och har efter det aldrig sagt något om vänners magars storlek. Men nu när jag själv är gravid har jag svårt att förstå det. Visst längtar även jag efter att vara "normal". Jag kollar viktkurvor, frågor vänner och funderar. Men jag tar inte illa upp om någon tycker jag är jättestor eller om en annan funderar på om jag överhuvudtaget är gravid. Det är ju som det är.

/Grodmamman

Ps. En kollega grattade och undrade vilken vecka jag är i. Jag svarade 19 varpå hon utbrast: ”Oj, vad fort det har gått”. Tja, 19 veckor är ju 19 veckor. Inte precis så att jag gör mina 19 veckor på 12….