Trött och arg

Fick ett omotiverat utbrott på Grodpappan i morse när han försökte vara gullig och ge mig en komplimang för min klädsel. Men jag hade, svettig och frustrerad, ägnat 45 minuter åt att hitta något som passade och var toksen, så det kändes mer som ett hån än en rar gest.

Längtar efter att Grodan ska bli känd, efter en riktig "gravidmage". Just nu är jag bara tjock och svullen, inget sitter riktigt bra och jag fokuserar mer på att dölja magen än något annat (fast jag fick dåligt samvete när Grodpappan redan är så gullig, står ut med allt och drar ett jättetungt lass här hemma). Längtar också efter att kunna känna Grodan. Antar att det handlar om bekräftelse, bevis på att vi ska bli föräldrar och tecken på att Grodan lever.

Tänker ibland att "vad 17 gör det om hela världen får veta redan nu?". Vi blir väl inte mindre ledsna för att alla vet om något skulle hända. Men så fick jag höra att en kollega just fått missfall. Hon var i samma vecka som jag och plötsligt kändes allt inte lika säkert längre. Tror jag väntar till nästa vecka. Insåg också att jag faktiskt både vant mig vid tanken och ser fram emot att bli tre i familjen.

/Grodmamman