När ska släkt och vänner få veta?

Att välja tidpunkt för den stora nyheten är individuellt, antar jag. Efter 12 veckor minskar ju t.ex. risken för missfall, så många väntar väl tills den gränsen är passerad.
Själva bestämde vi oss för att inte säga något förrän vi själva landat i det. När vi mentalt fattat att vi ska bli föräldrar (fast ibland undrar jag om jag överhuvudtaget kommer att fatta det förrän Grodan väl är ute..). Känner mig fortfarande osäker, så jag måste få förena mig vid tanken innan jag kan ta in någon annans känslor.

Samtidigt är jag en ovan lögnare. Att ljuga nära och kära rakt upp i ansiktet är ju inte särskilt trevligt. Dessutom hade vi inte tänkt ut något bra svar i förväg. Så vi har stundtals blivit tagna på sängen å så har nyheten liksom halkat ur oss. Som när vi t.ex. åt brunch med vänner och deras 2-åring levde rövare. Suckandes såg de på oss och frågade om vi inte blev sugna på barn.
Kunde liksom inte låta bli att svara att det var för sent att fundera över det... Och för Grodpappan som är så glad, så glad och nästan sprickfärdig av längtan över att få berätta är det svårare att tvingas vänta på att jag ska "hinna ikapp".

Men jag grejar det inte riktigt ännu. De gånger vi har berättat det har jag knappt vågat se på dem när vi fått nyheten ur oss. Det är något konstlat över själva berättandet. Allt fokus hamnar på oss och alla förväntar sig någon form av reaktion: vi förväntas vara glada, lyckliga och förväntansfulla, vi förväntar oss att de vi berättar för ska bli glada och visa det bums osv. Rätt jobbigt, faktiskt. Särskilt när jag själv inte riktigt landat i det.

/Grodmamman