Mammans ord är lag

Vi har börjat prata om förlossningen på riktigt nu. På skruv och mutternivå, menar jag. Om hur vi vill ha det, om vad vi förväntar oss och så där. Eller vi och vi, förresten. Hur man än vrider och vänder på det så handlar det ju om mamman. Grodmamman sa till exempel häromdagen att hon i helgen måste skriva "sin förlossningsplan". Hon rättade sig genast och sa "vi" och "vår", men hon hade ju rätt första gången. Hon ska göra det största jobbet, jag är ju inte till någon större hjälp rent förlossningsmässigt. Säg att hon skulle bestämma sig för att lägga av, i det läget finns det ju inget i hela världen JAG skulle kunna göra för att få ut Grodan! Och Grodmammans önskan kommer att vara lag i förlossningssalen. Självklart, och så måste det ju vara. Men frustrerande är det. För jag kan inte låta bli att tänka på hur jag skulle ta det om Grodmamman sa att hon inte skulle vilja ha mig med, att jag var där. Skulle jag kunna respektera det?

/Grodpappan