Anpassning

Eftersom Grodpappan nyligen fått nytt jobb har vi numera tillgång till bil. En vardagslyx som snabbt blivit en vana. Idag slog det mig: Vad hade jag gjort annars? Känner av mina foglossningar allt mer och vill inte gärna gå några längre sträckor. Så jag anpassar mina arbetstider efter Grodpappan. Så att jag kan åka med honom till och från jobbet. Men idag fick jag ta mig hem för egen maskin. Dessutom en dag då det gjorde mer ont än tidigare (gårdagen var fri från smärta, så jag ångade på i min gamla takt... Det straffar sig idag, kan jag säga). Det fick mig att uppskatta alla bilturerna. Så kanske var det en mening med det oxå.

/Grodmamman

Ps. Tack snälla Du som erbjöd mig Din sittplats på T-banan! Första gången någon gjort det för mig - om Du bara visste hur mycket det uppskattades!