Förlåt!

Det har varit en ytterligheternas dag idag.
Samtidigt som en kollega besökte oss för att stolt visa upp sin nio veckor gamla dotter, fick en god vän beskedet att bebisen i hennes mage valt att lämna dem i förtid. Visserligen var de inte så långt gångna, men väl över och förbi den "kritiska gränsen" på tolv veckor.
Så sorgligt och ledsamt att jag inte finner ord.
Blev medveten om hur förgängligt allt är, hur något aldrig kan tas för givet. Jag är så glad för att Grodan ser ut att vilja vara hos oss, att han eller hon valt oss. Alla de - förhållandevis små - besvär jag har är ju bevis på det.
Så förlåt för alla elaka tankar jag haft när jag inte fått sova.
Lev rullan och sparka så mycket Du vill, älskade unge!
Om Du visste hur efterlängtad Du är!

/Grodmamman