13 december 2006

Vi har sett Grodan!

Vilken otroligt häftig känsla att få se Grodan! Han eller hon for runt som en galning, kastade med huvudet och ville inte ligga still för att mätas. Fantastiskt att se så mycket rörelse fast det inte alls känns. Kan inte låta bli att fundera över vad som mer skulle kunna pågå där inne utan att jag har en aning.... Såg Grodan öppna och stänga munnen jättemånga gånger. Blev plötsligt jätterörd när jag tänkte på Christer Fuglesang, förste svensk i rymden, som idag gjorde sin första rymdpromenad. Självklart en jättegrej, men är inte det här större? Att faktiskt kunna se en bebis inne i magen!

Kvinnan som gjorde testet började med att titta och mäta, skriva in en massa saker på datorn och sen kolla resultatet av testerna. Så det tog en god stund innan hon meddelade resultatet. Grodpappan hann bli nervös under tiden, men för mig var det värsta över när vi fick se Grodan. Jag hade inte inbillat mig! Jag blev inte idiotförklarad! Fast det klart, lite skönt var det ju att hon inte rekommenderade fostervattenprov, att det var inte nödvändigt. Min risk bedömdes vara 1 av 20 000. Avsevärt bättre än siffran 1 av 224 som vanligtvis gäller för min ålder. Blev rätt chockad över att ålderssiffran är så hög som den är.

Kunde inte heller låta bli att reflektera över att hela proceduren med att först få se barnet - sen få reda på testresultatet, är värsta antiabortkampanjen. Kan någon någonsin välja att ta bort något vars hjärta man sett slå, även om det skulle vara något galet?

/Grodmamman

Inga kommentarer: